nifamc
Merkurius är den innersta planeten i vårt solsystem och den som förbryllar astronomer mest. Den är liten, extremt tät och ligger så nära solen att dess existens i sig bryter mot många av de grundläggande modellerna för planetbildning. År 2026 blir Merkurius åter i fokus i Sverige och Stockholm när den europeisk-japanska rymdsonden BepiColombo går in i omloppsbana runt planeten för första gången i mer än ett decennium. Denna mission förväntas leverera de mest exakta data som någonsin samlats in om planetens inre struktur, magnetfält och kemiska sammansättning.
Om detta skriver Nifamc Stockholm, med hänvisning till officiella ESA- och JAXA-dokument samt den internationella rymdbevakningen.
Vad gör Merkurius så extrem i solsystemet
Merkurius är bara cirka 4 880 kilometer i diameter – knappt större än USA – men den är ändå den näst mest täta planeten efter jorden. Anledningen är dess enorma metallkärna. Uppskattningar visar att kärnan utgör cirka 85 procent av planetens radie, vilket är unikt i solsystemet. På jorden, Venus och Mars står kärnan bara för ungefär hälften av radien.
Detta innebär att Merkurius i praktiken är en gigantisk järn-nickel-kula med ett tunt skal av sten ovanpå. Denna struktur går inte lätt att förklara med traditionella teorier om hur planeter bildas i en roterande skiva av gas och stoft runt en ung stjärna. Antingen har Merkurius förlorat nästan hela sin ursprungliga mantel i en våldsam kollision, eller så bildades den på ett helt annat sätt än de övriga stenplaneterna.
Varför forskare säger att Merkurius “inte borde existera”
Enligt dagens modeller borde material nära solen ha varit för hett för att bilda en planet med så mycket metall och så lite lättare grundämnen. Ändå finns Merkurius där – stabil, kompakt och extrem.
Problemet sammanfattas ofta så här: Antingen har Merkurius blivit “skalad” efter sin bildning, eller så har hela den innersta delen av solsystemet haft helt andra fysikaliska förhållanden än vi trott.
BepiColombo är den första missionen som är byggd för att verkligen svara på detta – genom att mäta planetens massa, densitet, magnetfält och kemiska sammansättning med en precision som tidigare varit omöjlig.
Tidigare uppdrag som förändrade bilden av Merkurius
De första nära observationerna kom från NASA:s Mariner 10 1974–1975. Den avslöjade att Merkurius hade ett magnetfält och ett ovanligt högt gravitationsvärde – ett tidigt tecken på en massiv kärna.
Den stora revolutionen kom dock med NASA:s MESSENGER, som kretsade kring Merkurius mellan 2011 och 2015. MESSENGER bekräftade den enorma metallkärnan, men hittade också något ännu mer överraskande: vattenis i kratrar vid planetens poler, där solljuset aldrig når.
Detta var sensationellt, eftersom Merkurius yta på dagtid kan nå temperaturer på över 430 °C, medan nattsidan sjunker till omkring –180 °C.
BepiColombo 2026 – datum, mål och vad som ska mätas
BepiColombo är ett samarbete mellan ESA (Europa) och JAXA (Japan). Den sköts upp den 20 oktober 2018 och har sedan dess använt gravitationsslungor runt jorden, Venus och Merkurius för att bromsa ned sig till rätt bana. Efter förseningar orsakade av tekniska problem är den nu planerad att gå in i omloppsbana runt Merkurius i november 2026, med ett officiellt mål runt 21 november 2026.
Missionen består av två satelliter:
• MPO (Mercury Planetary Orbiter) – kartlägger yta, gravitation och inre struktur
• Mio – mäter magnetfält, solvind och plasma runt planeten
Tillsammans ska de avgöra:
- Hur stor kärnan är
- Om den fortfarande är delvis flytande
- Varför Merkurius har ett magnetfält
- Hur planeten bildades
Varför Merkurius är avgörande för Sverige, exoplaneter och framtidens rymdforskning
Merkurius är inte bara den innersta planeten i vårt eget solsystem – den fungerar i praktiken som ett naturligt laboratorium för exoplanetforskning. Många av de stenplaneter som upptäcks runt andra stjärnor, särskilt så kallade ”hot super-Earths” och ultratäta exoplaneter, kretsar extremt nära sina solar och uppvisar samma typ av ovanligt höga densitet och metallhalt som Merkurius.
I moderna exoplanetkataloger från NASA, ESA och James Webb Space Telescope har astronomer identifierat hundratals planeter med nästan identiska egenskaper:
– liten radie
– extrem massa
– kort omloppstid
– metallrika inre strukturer
Dessa planeter är i praktiken Merkurius-liknande världar, men i andra solsystem. Problemet är att forskare hittills inte har haft en pålitlig referens för hur en sådan planet bildas – eftersom Merkurius själv fortfarande är ett mysterium.
När BepiColombo 2026 levererar detaljerade data om Merkurius kärna, mantel, magnetfält och isotopsammansättning kommer forskare i Stockholm, Uppsala, Lund och Kiruna att kunna kalibrera sina exoplanetmodeller mot verkliga fysikaliska mätningar, inte bara teoretiska simuleringar.
Det betyder konkret att:
- Tolkningen av James Webb-data om täta exoplaneter blir mer exakt
- Mass- och radieberäkningar kan kopplas till verklig geologi
- Falska ”järnplaneter” kan skiljas från verkliga Merkurius-typer
- Sökandet efter beboeliga planeter kan filtrera bort extrema fall
För svensk rymdforskning, som är stark inom planetologi, spektroskopi och modellering av planetkärnor, blir Merkurius därmed nyckeln till att förstå hela klassen av täta stenplaneter i Vintergatan.
I praktiken innebär det att vad vi lär oss om Merkurius 2026 påverkar hur vi tolkar hundratals nya världar under 2030-talet – och hur nära jorden de faktiskt är i fysikalisk mening.
Hur du i Stockholm kan följa Merkurius och missionen 2026
När BepiColombo går in i bana runt Merkurius i november 2026 kommer intresset att vara stort även i Stockholm och övriga Sverige, där flera universitet och observatorier följer ESA:s planetuppdrag i realtid. Tack vare öppna data från ESA, NASA och James Webb Space Telescope kan även allmänheten ta del av nya upptäckter samma dag som forskarna. För stockholmare innebär det att både offentliga föreläsningar, teleskopkvällar och direktrapportering från rymdmyndigheterna blir tillgängliga under Merkuriusåret 2026.
1. AlbaNova – Sveriges centrum för astronomi
Stockholms universitets astronomiinstitution finns vid AlbaNova University Center, Roslagstullsbacken 21. Där arrangeras öppna föreläsningar och publika visningar när större rymdhändelser sker.
2. När kan Merkurius ses från Stockholm
Merkurius syns bara kort efter solnedgång eller före soluppgång. Under våren och hösten 2026 finns flera goda observationsfönster då planeten står långt från solen på himlen.
3. Bästa platserna i Stockholm
För fri horisont rekommenderas:
- Monteliusvägen
- Skinnarviksberget
- Kaknästornets öppna områden
Ju mindre stadsljus, desto bättre.
Varför 2026 blir Merkurius-året i Sverige
När BepiColombo börjar sända hem sina första högupplösta data från Merkurius i slutet av 2026 kommer svenska forskare, rymdjournalister och universitet att följa varje ny mätning i realtid. För institutioner i Stockholm, Uppsala, Lund och Kiruna är detta inte bara ännu ett rymduppdrag, utan ett vetenskapligt genombrott som kan lösa ett av solsystemets största mysterier: hur en extremt metallrik planet kunde bildas så nära solen.
Detta är den första verkligt heltäckande Merkurius-missionen sedan NASA:s MESSENGER, men med flera gånger högre precision. Kombinationen av geologi, magnetfält och inre struktur kommer att avgöra om Merkurius är resultatet av en uråldrig kollision, en kemiskt unik födelsezon eller något helt annat. Därför väntas 2026 bli året då Sveriges bild av både Merkurius och exoplaneter förändras i grunden — och där ett av de mest förbryllande kapitlen i solsystemets historia äntligen kan börja få sitt svar.
Håll dig uppdaterad: nyheter från Stockholm och världen, smarta hälsotips och viktiga analyser – allt på Nifamc.se. Läs också: Horoskop januari 2026: vilka stjärntecken får genombrott i karriär, pengar och relationer